Bortskämd

Förr när man skulle resa fick man avsätta DAGAR.
Förr när man skulle ha kontakt på avstånd fick man skriva brev som kunde ta VECKOR att nå fram.

Nu är 2 timmar och 20 minuter något som i alla fall jag associerar med ungefär sträckan Stockholm-Herrljunga/Skövde/Alingsås eller så.

Att därför lägga den tiden på en resa mellan Sollentuna och Farsta känns absurt. Sjukt. Och irriterande. Det var också frustrerande och stressande.

Nån gång i veckan borde man kanske åka diligens till jobbet för att få ett tidsperpektiv som är rimligt? Men jag undrar om det hjälper, nånstans så är det ju så att vi som människor är anpassningsbara och gör allt vi bara kan för att anpassa oss till rådande omständigheter och inrättar livet med förutsättningen att omständigheterna inte skall ändras, alternativt ändras i en takt som är rimlig att hänga med och anpassa sig till.