Vilka värderingar jag har

I senaste numret av tidningen Leva får man hjälp att ta reda på vilka värderingar man har. Man skall ställa sig tre frågor:

- Vilka är de tre viktigaste läxorna livet lärt mig och varför är de så viktiga?
- Tänk på en person du beundrar och respekterar. Vilka är hennes/hans tre viktigaste egenskaper?
- Vilka är mina egna bästa sidor?

Ja, de svar man ger på detta borde väl säga en del om vem man är och vad man tycker är viktigt/värderar högt. Och det vill jag gärna veta så jag kör väl igång lite löst med fråga ett, mina tre viktigaste livslärdomar:

1. Är man inte ärlig mot sig själv är man inte ärlig mot andra.

Detta gäller givetvis en själv, men det gäller också i mötet med en annan människa. Det som den inte själv vill se kan den personen kanske inte heller tydligt kommunicera. Därav kanske att man skall se lite mer till vad en annan människa GÖR än vad den säger.

Och också att tillåta sig själv att ändra riktning och åsikt då och då när man kommer till insikt om något nytt. Att släppa taget lite och låta sig bara vara istället vid att krampaktigt hålla fast vid sådant som inte längre är JAG.

Jag tror så oerhört på att ärlighet är nyckeln till allting. Tell it like it is och så förstås det där med att sanningen skall göra oss fria. Men om jag skall använda sådana där stora ord som att "livet har lärt mig" något så är det att man troligen aldrig kommer att uppnå en helt ärlig relation. Och att det måste få vara OK, så länge man i alla fall försöker och eftersträvar det. Om man inte heller gör det så kan man lika gärna skita i alltihop, för det är nog komplicerat ändå att samspela med andra utan att misstänksamt behöva beakta alla aspekter av eventuella lögner.

2. Blanda inte in nån annan när du behöver spela martyr.

Jag har oerhört lätt att engagera mig i andra människor och försöka finna lösningar och lindring på det de beskriver som problem i sina liv. Vad jag i teorin lärt mig är att man måste sätta gränser. Jag kan finnas för någon, men inte istället för någon. Det här behöver jag övning på! :)

Oftast är var och en av oss tillräckligt bra själva på att tycka synd om sig (vi har väl alla våra stunder) och behöver egentligen inte någon som fyller på och tar över och fördjupar den känslan. Ibland behöver man bara få ösa ur sig, ibland behöver man nån som säger "Ryck upp dig nu, för helvete!" och ibland behöver man få bolla lite fram och tillbaka och pröva olika tankar och aspekter av det man upplever. SÄLLAN behöver man att nån fixar allting så att man kan räkmacka sig fram i tillvaron.

Och skall jag utrycka det här mer krasst så kan jag uttrycka det som "Släpp inte folk med dåligt självförtroende för nära dig, de kommer att suga ut dig och avsluta med att sticka kniven i dig när det en dag är du är som mest sårbar".

Om du vill vara självuppoffrande så var det, men var det inte som ett sätt att vinna eller kontrollera någon annan. Om du vill bli uppoffrad för så inse att du tar på dig rollen som bödeln som hjälper martyren att få dö sin martyrdöd och uppfylla sin bild av att alla är otacksamma och eländiga utom just han/hon.

Anledningen till att detta är viktigt är också för att kunna ha schyssta ärliga nära möten med andra människor.

3. Det enda sättet att vara levande är att lära sig hantera att livet är föränderligt.

Det går inte att uppnå någonting för evigt. Inga visioner om tusenåriga riken har verkligen varat i tusenår hur maffiga och välorganiserade de än varit. Och så är det i det privata också. Sagan slutar inte när man uppnått något. Man kan inte kokoona och tro att man nu skall "leva lycklig i alla sina dagar". Ingen ny man, ingen ny bil, inget barn, ingen villa och inte ens en ny relation med Gud kan hindra att tiden fortsätter gå och att det finns nya intryck att påverka och att påverkas av.

Det stabila är onaturligt och ju förr man blir trygg i en helhet i sig själv desto bättre är det och desto lättare har man att parera alla de impulser som man möter, inte att avfärda dem alla, utan att veta vilka man kan följa och vilka man inte kan/vill följa.

---
Ja nu har jag svarat på det. Vi får se om det gör mig klokare! :)
I alla fall kan jag säga att detta är punkter där jag tycker att jag ännu har mycket att önska för egen del. Jag lever inte upp till någon av dem så som jag hoppas att jag en dag skall kunna göra.