Viljan är inget

En del saker måste man få kunskap om flera gånger. Är det det som är kunskapsåtervinning?

Ett exempel på det är att det är bättre att göra något med en gång än att skjuta upp det. Det har jag lärt mig den hårda vägen massor av gånger, senast igår då jag sköt upp att lämna tillbaka den bil jag lånat över helgen eftersom jag kände mig seg på söndagskvällen. Var det roligare att skotta ut den och köra i ett väglag jag över huvud taget aldrig kört i efter jobbet igår? Tveksamt.

Ett annat exempel är detta med viljan. Det spelar ingen roll vad jag vill, det är vad jag förmår som är det intressanta. Att sova 4 timmar per natt tar ut sin rätt, särskilt när man gör det under den tid i den hormonella månaden när jag behöver MER sömn än vanligt. Det finns en verklighet att anpassa sig till och när jag inte gör det så får jag också betala med en huvudvärk som gör att den här dagen INTE blir den pluggdag som den är avsedd att vara.

Om jag skall krossa bilden av att jag är min vilja. Att det är min vilja som är min livskraft, själ?, det som definierar mitt jag. Så måste jag inte automatiskt definiera mig utifrån mitt sammanhang och mina omständigheter. Dessa kan visa på förklaringar och tydliggöra, men är de JAG, på samma sätt som mina erfarenheter är det och hur jag hanterar dem, vilka val jag gjort och vilka val jag i stunden gör är det?

Det slår mig åter igen när jag läser om rättegången mot Anna Lindhs mördare. Självklart uppfattar jag det lilla jag vet om hans liv som en tragisk historia, självklart är han påverkad av sitt liv och sin situation. Men ändå är det UPPSÅTET som blir det viktigaste.

Först sammankopplar jag detta med viljan. Att man döms för vad man VILL åstadkomma. Och att man inte skall dömas för att "det inte blev som man tänkt sig". Och kanske är det mot en sådan bakgrund jag skall förklara varför jag alltid trott att jag måste prata i 24 000 000 tecken om vad jag egentligen tänkt och trott och vad jag avsåg och hur det kan tolkas och hur jag vill att jag skall tolkas. Alltså som om jag satt i en rättegång och förklarade mitt uppsåt i varje enskild fråga i livet.

Men så slår det mig att det kanske inte handlar om viljan utan om valen.

Jag var i situation X.
Den påverkade mig i Y omfattning.
Jag valde att Q.
Det får konsekvensen Z.

Att ägna allt för mycket tid åt Y är meningslöst.
Det är ju Q och framförallt Z som är det intressanta!