Robinson-livet

Jag skulle önska att jag kunde skriva ett inlägg om att livet faktiskt inte är som en Robinson-tävling. Att vi kan lita på varandra i det stora hela. Att alla kan få stanna kvar tillsammans, att det inte handlar om att tänka strategiskt och liera sig rätt, att man inte behöver välja bort någon/t och framför allt inget man tycker om och att man allt som oftast vet att det finns ärliga vänner som inte skulle sticka kniven i en - ens om man vände ryggen till, ens om han/hon kunde tjäna på det själv.

Men jag finner inte tillräckliga belägg för att kunna skriva ett sådant inlägg.
Det känns sorgligt.

Nu är det bara att hoppas (?) på att livet efter detta blir glättigare, fyllt av gästbartender-inhopp och av möjligheter att se andra dricka drinkar som man doppat nån lem i, kanske ha sex mot en palm och framför allt vara som Tiffany säger, "känd o smal, känd o smal"