Nått nytt

Jag har länge trott att jag är en öppen person. Men inser mer och mer att jag har gränser.

Jag har alltid sagt att jag hellre blir sårad än sårar och på så sätt tillmätt mig själv en bild som en person som litar på folk. Nu börjar det falla på plats för mig att det inte heller är sant. Jag vet inte om det handlar om rädsla för svek eller om det snarare har med självförtroende att göra så att jag inte vågar tro på någons goda vilja... Det minskades inte av att jag iom skilsmässan förstod att goda intentioner inte räcker särskilt långt. På nått sätt är det kanske så att jag inte litar på någon eller något längre. Och ibland flyter det på bra ändå, man måste inte lita till 100% på folk för att kunna samarbeta med dem, men det känns också som om jag just funnit en hittills okänd mur inom mig.