Missa inte

| | Comments (0)

Den inspirerande kolumnen i Metro idag. Som vanligt när Jan Kallberg skriver så kan jag bara gapa och konstatera att jag inte kunde gjort det bättre själv! :)

Jag vet inte om tanken att man avtalar äktenskap för en begränsad tidsperiod är helt seriöst menad, men tanken har onekligen en hel del poänger. Kanske framför allt i att man tydliggör att det handlar om (som jag ser det) att man fortsätter att välja varandra. Det är inte ett engångsevent utan något man gör i princip varje dag i ett förhållande, naturligtvis extra tydligt de gånger då man tydligt får chansen att göra något annat...

Och det är synd om man bara väljer varandra fram tills nått annat alternativ dyker upp och särskilt synd tycker jag att det är om man faktiskt lovat att inte hantera relationen på det sättet.

En avtalad period av äktenskap är kanske just det som gör att man kan hålla sitt löfte och det tror jag att alla mår bättre av.

Det finns definitivt bättre saker att lägga sin energi på än kassa skillsmässor. Fyllda av skuld och otillräcklighet och önskan om att förmå mer än att vara människa. Fyllda av offerroll och skurkroll i ett kaos av praktiska göranden och känslomässiga knutar. Fy för bövelen.

Men att gifta sig vill man inte vara utan. Det rekommenderas. Det är det största jag gjort och är en av de lyckligaste dagarna i mitt liv. Enda fördelen med en skilsmässa förutom att man kan undkomma en lång plågsam död är att man om man hämtar sig och överlever också kan få ha fler än en bröllopsdag.

Sist hade jag det där på landet vid en sjö och häst och vagn, så jag har kvar att gifta mig ute i naturen, under vatten, på en historisk plats, under vatten, i luften, i medeltidsstil och i åttiotalsmarräng... :)

Om man tänker positivt.

Nu ser jag (tyvärr) inte detta med bröllop bara som en temafest, men det hade varit lättare på många sätt om jag gjort det, kanske gör jag det nästa gång, men jag tvivlar... Är man en seriös liten tanta så går det inte så lätt att undvika allvaret i det hela. Och det är ju också allvaret som gör det så oändligt stort. Maffigt. Och häftigt. Dallrande sentimentalt och vackert.

About this Entry

This page contains a single entry by Linda published on January 9, 2004 11:25 PM.

What is love? was the previous entry in this blog.

Harmoni, balans och asketism is the next entry in this blog.

Find recent content on the main index or look in the archives to find all content.

Powered by Movable Type 4.01