Men utan om

Om jag skall hitta det vanliga, mitt vanliga, mitt jag, mig. En vettig vardag och ett liv jag vill leva, så är det inte fel att stryka om:et, som i talesättet:
"Om inte om fanns så skulle Omberg vara ett vanligt berg."

Jag vill att det skall vara OK för mig att bara vara vanlig.
I alla fall att bara vara, utan krusiduller.

Men jag gillar krusiduller.
Både tankevärldens krusidullande krumbukter
och krusiduller som i glitter, spets och fjäderboa.

Kanske är Om:et en del av mig som jag inte kan älska bort, inte straffa bort, inte prägla bort med morötter?

Om Om var mitt barn, så skulle det vara det mest ompysslade och välvårdade av dem, tätt följt av dess siamestrillingsyskon Borde och Ångest. Och för att ingen av barnen skall känna sig åsidosatta så bör jag givetvis nämna att även Sexuell frustration och lille Fantasi får en stor del av min tid och tanke.
Märkligt när jag ser på mina barn på det här sättet så är det bara en av dem som jag säkert vet att jag vill skall bli vuxen och förverkligad. En del vill jag skall dö, men det är ju inte lätt för en mor att verkligen släppa taget och låta dem.