Jättetrött

Kan det bero på att jag sovit på tok för lite i natt?
Hade ju vaka fram till Robinson så att jag inte skulle missa något avsnitt. Och det var VÄL värt det. Än så länge håller ambitionen att se ALLA avsnitt den här säsongen och jag hoppas att jag genom att lyckas i det, får medvind i de andra tre lite mer omfattande projekt som jag har för året.

Jag är missnöjd med mig själv för allt jag inte hunnit under jullovet och inser att jag inte borde ha så höga ambitioner. Ett nyårslöfte borde vara att inte ha några ambitioner, men jag avvaktar att avge ett sådant löfte, det blir tidigast till år 2005. Iår har jag inte tid att vara ambitionslös. Det är för sent. Ambitionerna har redan flockats och famlar redan efter att få ett riktigt rejält strupgrepp på mig.

Jag vill bara gå och lägga mig och invänta morgondagen, en hel dag med vardag, när såg man en sån sist? Känns overkligt.

Har haft vänner på besök och nu e det så tyst här så att det nästan skrämmer mig. Flackar med blicken och hoar till lite med jämna mellanrum. Liksom för att förvissa mig om att det inte var själva livet som dog ut i samma andetag som dörren slogs igen mellan mig och leendena, omtanken och skratten.