Himla skön litteratur

Nu har jag skrivit om sömnbrist flera gånger och jag skall avslöja vad det beror på i två fall av tre denna vecka så beror det på en fantastisk bok...

Huvudpersonen i boken, Alexander, blir på ett chockartat sätt varse om att det inte verkar löna sig att vara schysst och försöka göra det rätta. (Och en sådan chockstart på en livskris kan jag identifiera mig med)

Och Alexander väljer att helt krasst sluta vara det. Och det känns lite som en Sliding Doors-grej att läsa detta. För jag själv levde aldrig ut min känsla av hämnd när jag fick en sån här chock och har hela tiden tänkt att jag måste få ihop det på nått sätt med att det är någon MENING med att göra sitt bästa och att godhet eller vad man skall kalla det är mer rätt än elakhet. Dessutom är det inte så svartvitt och gråskalan är oändligt svårdefinierad om man skall försöka förstå någonting över huvud taget. Kanske är det därför som jag fullkomligt slukat denna bok. Huvudpersonen skiter i alla nyanser och kör sitt race - helt kompromisslöst.

Och trots sömnbrist så har jag känt mig på ett jävligt potent humör av att läsa den här boken.

Och ett par citat vill jag spara på:

"Men det handlar inte om att överleva, det handlar om att överleva med stil."

"Människor är ena ynkliga kräk, slår jag fast. Och det finns inget jag kan göra åt det."

"Men jag vet, alla framgångsrika män vet, att för att bli framgångsrik krävs mer än bara hövlighet. En viss grad av hänsynslöshet fodras, och denna hänsynslöshet kan inte stängas av, den kan bara kamoufleras."

"Och jag låter henne prata, för det gör henne glad. Hon tror fullt och fast på det där med kommunikation."