Harmoni, balans och asketism
Släppa taget, vila i nuet och i tilltro till alltings mening och helhet.
Bortse från begär och sträva samtidigt förlåtande men målinriktat efter harmoni.
Det låter så vackert.
Jag får bara inte ihop det med verkligheten.
Min verklighet.
Vad skall jag göra med alla begär jag känner?
Visst kan jag leva utan en rad av de saker som jag tror mig behöva.
Men obalansen består nog mer i att jag INTE skall förneka mina behov utan försona mig med dem och stå över dem.
Jag tror att man känner dem för någon anledning som ett budskap till mig om hur jag skall leva mitt liv. Gäspar jag så kanske jag skall gå och lägga mig, är jag hungrig så kanske jag skall se till att få mig något att äta?
Hur står jag över detta? Det vore ju bara dumt att förneka sin bil bensin när man är på långfärd? Det är väl samma med kroppen, det är ju verktyget för allting annat.
Så jag tror inte på förnekelsen av behoven, men hur skiljer jag dem från de falska begären. De som inte är budskap från de livsuppehållande delarna av min organisation, utan från nån snyltarnerv som säger att jag tål mer än jag tål.
Mitt jag har den där attityden kring mina resurser som är ett gift för hela min organism. Det är som om det fanns små ådror i mig som hela tiden tänker att det inte syns i universums stora budget om jag förslösar lite. Som trotsigt känner sig värd att ta för sig mer än jag rimligen kan behöva.
Och på samma sätt som hela Sverige behandlar sin ekonomi så försöker jag också finna nån balans och ett alternativ tänkesätt. Men detta att "Det är kul att betala skatt" händer liksom aldrig, hur tydliga och vettiga argument jag än har för att det är det som leder till det största totalt sätt bästa för hela mig.
Jag vill inte offra, inte betala, inte försaka. Jag vill glida.
Nånstans kommer självdiciplin in i detta, men eftersom jag inte har nån så kan jag bara fortsätta konstatera faktum; jag vill glida.
Glida med fast hand mot högt uppsatta mål.
Det känns som att det nånstans finns en felande länk i det här tänkandet.
Emellanåt tror jag mig finna den, men jag har faktiskt ingen aning om vad jag skall göra med den.
