Handbolls-EM förändrar allt?
Kollade FÖRSTÅS på Handbolls-EM igår.
Sverige mötte Ukraina. VI vann.
Och jag fick sorterat en hel del tvätt.
Men det var inte det jag skulle säga.
Det jag skulle säga var två saker:
1. Jag saknar Ljubomir Vranjes. Och inser att han är min absoluta idol.
2. Hur hemma ÄR det inte att höra Göteborgsdialekten. Jag, som trodde att jag förlikat mig med tanken att aldrig flytta tillbaka, satt och mös och tårades framför tv'n bara av att höra den. Längtar hem. I alla fall lite.
Håller med dig om Ljubomir Vranjes. Den lilla killen som lyckas ta sig igenom vilket försvar som helst med benhård vilja och en kämpaglöd som riktigt lyste ur ögonen. Kanske kommer han åter en dag?
Det är bara att hoppas! :)
Det är i alla fall kul att se honom som kommentator, men jag hade hellre sett honom spela.
Han är ett levande bevis på att ingenting är omöjligt. Han är totalt orädd trots att han är så mycket mindre än sina motståndare. Det är så att man hör filmmusik i bakgrunden... tyvärr (i Hollywoodmått mätt) så är det Mora träsk jag hör "Man kan inte gå över den, då måste man gå runt den..."