Go eller?

Nu har jag nojjat mig ett dygn.
Efter att ha gjort nått jag aldrig gjort förrut.
Det känns kul. Har bränt i ansiktet en hel del.

Men det är ju skitkul att göra sån't här som "man liksom aldrig gör!"
Och inte kan det väl vara hur skadligt som helst att uppvakta någon?
En blomma säger ju mer en ord....

Och nu har det tydligen kommit fram.
Ett blomsterbud till hans arbetsplats med en stor blombukett.
Ingen avsändare men kortet med texten "Gillar dej"
(jag övar på att bli mer koncis)

Jag ler och glittrar. Hoppas att han blev glad.
Fick ett "tusen tack"-sms.

Han skrev att jag e go.
Jag tycker att jag är löjlig.

Men jag sätter väl upp nån mur mot min egen innerlighet.
Skyddar mig från min egen känsla som bara skvalpar runt överallt i detta nu.

Nånstans är jag bara ett enda stort varmt busleende
och det är bara en enda tanke fungerar idag;
"tihi".

Det räcker inte till mycket arbetsprestation.

Visst blir det bara fånigt när man försöker låtsas som ingenting och som att det inte är viktigt och som att man inte blir glad. För Jösses vad jag det här värmer mig i själ och hjärta.