Ett glädjebud

En av mina allra bästa vänner har fått en dotter.
Jag är så lycklig, glad och stolt.

Hon föddes för två dagar sedan och nu ikväll nåddes jag av glädjebudet från ett BB på västsidan. En välskapt söt liten tjej. Ett nytt liv på jorden.

Jag känner mig så upprymd. Och så överväldigad över det stora i livet. Nu är hon tvåbarnsmamma, hon som jag pratat livet med sedan vi var klasskamrater på gymnasiet. Hon är en så fantastisk människa och kvinna. Och jag är så lycklig över att hon är min vän.

Någon rad om mig själv slinker in i glädjebägaren. Mitt liv är fjuttigt i jämförelse. Men det är det som är själva grejen i den här vänskapen, vi jämför inte, i alla fall har inte hon något behov av det. Hon ser mig och mina faser med respekt. Och det är så fjärran nu, det som en gång oroade mig så mycket. När hon berättade att hon väntade sitt första barn så hade jag just fått beskedet att detta att få barn var klurigt för mig. Nu är jag lugnare, känner att det fanns en mening och har också fått tillbaka ägglossningarna sedan jag gick ner i vikt, men då var jag inställd på det värsta och var så rädd att jag inte skulle kunna glädjas med henne samtidigt som jag själv skulle få kämpa med hormonbehandlingar och frågan om adoption. Det blev aldrig så.

Jag kan ärligt säga att jag inte förlamats av avundsjuka och aldrig kännt missunsamhet. Tvärtom så är jag bubblande av glädje för hennes skull och har varit så både med första barnet och nu idag när jag fått veta att det andra klivit in som en av oss i världen.

Ett stort stort grattis!
Om inte de orden känts så fjuttiga i sammanhanget...

Ett nytt liv och jag vill bara öppna famnen och önska att du alltid skall känna dig välkommen och varmt mottagen i världen. Och jag ser mig omkring och känner att världen inte alltid upplevs som en öppen famn. Och jag vill i mitt huvudvärkiga men glädjebubblande tillstånd säga till livet att jag är villig. Villig att kliva in och ta mitt ansvar. Den energi som jag fått att förvalta skall vara positiv. Den skall bidra på ett bra sätt i världen. Jag vill vara med och bygga en värld av fred och kärlek. Oftast vet jag inte hur jag rent konkret skall göra det. Men jag vill ha sagt att jag gärna vill och önskar.

Lilla nya liv på jorden, älskade du där du nu småsnusar i din lilla säng 50 mil bort. Jag tänker på dig med värme, välkomnar dig med kärlek.

Sången i mitt huvud just nu?
Frankie goes to Hollywood: The power of love
och förstås "Ett barn är fött".