En dag

Ibland händer det skumma saker.
Ibland saker man inte vill.

Idag var en pendel inställd, jag missade när jag försökte hinna med t-banan istället och nästa pendel var sen. Jag stod och steppade, gråtfärdig nästan, men vad kan man göra. Ingenting.

Jag skulle med ett tåg från T-centralen. Hos Taxi var det kö och jag tror inte att jag skulle hinna mer med taxi i rusning, i fullt snöfall och med halva stan avspärrad. Jag tänkte att jag måste chansa. Hoppet är som bekant överger människan.

På pendeln kunde jag egentligen inte göra något åt läget. Bara vänta på att få anlända till centralen och SPRINGA. Jag ringde SJ för att vara beredd, men de kunde inte säga vilket spår jag skulle till.

Jag undrade i mitt panikfyllda sinne om Guds förbarmande eller lagen om alltings jävlighet skulle vinna. Det är ju att utmana ödet att fundera i sådana banor.

Självklart missade jag mitt tåg.
Förköpsbiljett=omöjlig att boka om/lösa in.
En biljett till nästa tåg = 912kr.

SL-luckan sa att de troligen inte kompenserar för detta. Resegarantin gäller för resor inom stan. Att jag förlorat min biljett räknas som en förmögenhetsskada och då kan man genom domstol... ... men du kan ju prata med SL-kontoret blablabla som jag fick visitkort till.

912kr.
Tur att jag inte kan komma på nått roligare att göra för de där pengarna ändå... Jag var matt spänd och gråtfärdig och behövde fatta ett beslut.

Antingen kastar jag bort resan helt = minus 700
Eller så köper jag biljetten = minus 900

Jag beslöt mig för att köpa biljetten.
Att det var de 200 kronorna som jag skulle fokusera på och att det arbete som jag lagt ner var värt de där 200.

Så vad har jag gjort idag som var värt stålarsarna? Uppsatsseminarie i Borås. Och det var inte så att det var min uppsats som skulle upp eller nått annat tacknämligt. Nej det var bara seminarier som jag behöver gå ett antal av för att bli godkänd i slutändan.

Jag har en övertro på positivt tänkande och tänker nu satsa all kraft på att förtränga den obehagliga förlusten av 900kr. Jag försöker skratta bort det. Det blir lättare för varje timme som går. Jag försöker skapa en mening med det och minsann...

Jag fick tack vare det sinkande SL uppleva Göteborg i 20 minuter istället för att byta i Alingsås. Och jag som led av lite hemlängtan för tillfället tycker att tja, minsann om det inte í alla fall nästan var värt det...

Lärdom:
* Nästa gång åker jag på tisdagskvällen istället och sover hos föräldrarna i Götet.
* Åk aldrig pendel om du har en tid att passa (ungefär lika med: åk aldrig pendel)
* Jag är nog rätt motiverad att gå den här utbildningen trots allt, det e inte alltid det märks. Men nu märktes det.