Desillusion

Kikar i Bo Lennstrands "Hype IT - IT som Vision och Verklighet" från 2001 och hittar ett par spännande tankar som gäller mig på individnivå, det är ju dit jag alltid kopplar allt. Till exempel när han skriver

"Mitt persektiv är kortsiktigt på samma sätt som planeringen i ett företag. Det är vad som gäller i år och nästa år som räknas, fem år är viktigt men långt borta, om tio år börjar vi närma oss evigheten." (s.5)

Annars har jag läst rådet i nån Leva-tidning att titta på träden för att få perspektiv på tiden... Lite kontrast.

En annan kontrast synliggörs av Lennstrand i nämnda avhandling genom Visiongapmodellen. Där det inleds med en skapelsefas av vision. Visioner med stora löftesrika bilder av hur det kan bli.

Sedan med en viss skillnad till visionen kommer handlingsfasen där det hela skall illustreras och alla delar av visionen inte går att få in.

Ytterligare ett gap uppstår sedan när demonstrationen skall implementeras och bli en identitet under realiseringsfasen. Då visar det sig att inte ens alla illustrationer kan realiseras.

Blä. Trist. Det är väl detta som är att sikta mot stjärnorna men nå trätopparna. Men jag blir jättefrustrerad. Vad skall man göra med de där gapen av drömmar som inte slår in?

I mitt liv tror jag att jag brukar fylla upp det gapet med choklad. Det är visserligen som en dröm, men icke desto mindre så knör det ibland ner realiseringsnivån av mina drömmar ända ner till fotknölarna.