All vår början...
Apropå att det allt som oftast dyker upp en liten sång i huvudet på mig som förtydligar mitt humör och tillstånd så var det alltså med melodin "All vår början bliver svår" som den första morgonen 2004 började för min del. Hyvvä-värk. Men i vanlig ordning - inte mer än jag förtjänar! :)
I år hoppas jag att insikten att man inte måste göra allting själv skall bli så djup att den faktiskt tillämpas. På något sätt har det hittills verkat som om jag har nått inre tvång att själv uppfinna hjulet och allting annat. Och dessutom även att idissla varje företeelse så länge att jag antingen finner ett problem med det som jag sedan kan försöka smälta eller helt enkelt spotta ut som oätbart. Jag tänkte utforska tanken att leva på annat än ångest. Hehe, jag vet, jag vet. Det kan kallas nyårslöfte eftersom sådana per definition är så ambitiösa att de bryts. Och just därför skall det ältas om dem. Och folks nyårslöften säger mer om vad de känner att de borde vilja, än vad de faktiskt tänker göra med sina liv och vanor.
Jag har kommit på, häpp, att ris inte hjälper för inlärning. Om man tänker sig att man straffar ett felaktigt beteende och att det därmed skall korrigeras, så är det i teorin en oerhört sannolik och trovärdig tanke. Men när jag sitter här med huvudvärk så vet jag att jag haft det förr. Att det blir så av sömnbrist och att det inte blir bättre av att kombineras med alkohol. Så jag vet med andra ord exakt vad jag gör och vilka konsekvenser det får. I andra sammanhang skulle jag inte kalla mig själv för osedvanligt korkad, så om jag låter bli det även i det här sammanhanget så väcks logiken att jag antingen tror att jag skall kunna slinka emellan de självklara konsekvenserna av och till ELLER att jag är beredd att ta dem för att jag tycker att jag uppnår/upplever något större genom mina handlingar som gör biverkningarna möjliga att bortse ifrån.
Om jag verkligen vill må bra så skall jag alltså inte vara straffande utan kärleksfull. "Linda-grynet vill du ha champagnefrukost så kan du få det!" och så vänder det sig i alla inälvsvarianter jag har och jag kan med lätthet avstå.
Jag tror att jag skall köra den här tvärtom-manipulativa metoden ett tag. För jag kan inte komma ifrån att jag inte kan spela ut sådana här kort med ett varmt hjärta... Snarare är det ett varggrin i hela kroppsspråket: "Ta en kaka till bruden, det e du VÄL värd!" .
Kanske e det först med det generösa varggrinet som jag kan fatta att jag lurar mig själv. Skall spela ut det och spela över så att jag fattar mer under det här året. Jag e trög på att genomskåda mig själv och en sån här strategi kanske skulle kunna göra mig mindre lättlurad och mer fokuserad på att inte ta av på vägen till mormors stuga i skogen. Inte falla för frestelsen. Inte köpa att det är för att se mig bättre som mormor har så ovanligt stora oigenkänneliga ögon!
Livets stig ligger tydligare i nyårsdagens kranka blekhet.
Och inte blir det bättre av att Ivanhoe även i år väljer ett ljuvt MÄHÄ istället för den mer medvetna och starka Rebecca. Brunetter rockar, Lolita är inte själva grejen med ett parförhållande (tycker jag - lite partiskt). Jag vill ju gärna vara Ivanhoe, men eftersom jag råkade födas som kvinnfolk så har jag väl alltid istället tänkt att jag skulle kunna vara den som han slår sina påsar ihop med, men ljuv som Lady Rowena blir jag aldrig och inte sockersöt heller för den delen. Jag tycker att Ivanhoe skulle fatta att Rebecca är roligare att leva med, då behöver man ju inte spy av gullisnutt hela tiden även om det kan smäkta till emellanåt där också.
För övrigt så är jag glad att han den där tempelriddarkillen slutade kamma mittbena och började ägna sig åt dinosaurier istället. Att Font-Beouf blev dvärgen Gimli känns också skönt efter att ha sett hon liggande dödligt skadad på ett matsalsbord i alla dessa år. Jag tror förresten att hela min bild av hur livet är inom kyrkan är färgat av den här filmen. Hur orden kan tvistas runt till oigenkännlighet för syften långt från det tänkta och hur fast och otillåten att tänka man blir den dagen man gått med.
I verkligheten är tempelriddarna en betydligt mer spännande orden...
