Tacksamhet
För ett par år sedan, när jag jobbade natt och satt fast i dagsåpe-träsket så följde jag Oprah slaviskt, typ slaviskt i alla fall. Det var då Dr Phil slog igenom och hela världen kunde bli så god så god. Medan jag satt fast i min soffa och mest bara kände att livet borde vara roligare än vad det var.
En sak som Oprah berättade om och inspirerade folk att göra var att skriva en tacksamhets-dagbok. Att varje dag ta sig en stund och skriva ner saker som man kände sig tacksam för. Naturligtvis påminner det om aftonbönens ord på många sätt eller "Tack för idag. Tack för idag. Tack för idag och slut för idag. HEJDÅ" och lätta men snabba steg från skolbänken ut i friheten...
Men det är en poäng nånstans med tacksamhet. En kraft i "Jag vill tacka livet, som gett mig så mycket!"
Och samtidigt så känns ordet tacksamhet så förknippat med skuld och så frigjort från uppskattning.
Inte kan jag tacksamt glufsa i mig för att "barnen i Afrika" inte kan det.
Inte kan jag ta emot något i tacksamhet om det innebär att jag skall återgälda det i samma ögonblick eller strax därpå.
Hur blev det så?
Hur blev det så att människor känner skuld när de tar emot en gåva.
Hur blev det så att man kan känna sig köpt när man blir bjuden på något.
Hur lyckades skulden rota sig ända in i generositetens högborg?
Gratis e gott
Det säger alla.
Men det man känner inför det är inte tacksamhet, utan det väcker nån slags girighet, eller rädsla för att det skall uppfattas som girighet. Är inte det sjukt?
Jag vill såklart ändra på detta. Kort sagt, jag har mycket att vara glad, lycklig och tacksam för här i livet. Jag skall kalla det uppskattning - inte skuld. Jag lyfter bara rakryggat på hatten och säger tack.
Jag vill tacka för de stunder då jag känner mig skuldfri.
Jag vil tacka för hälsa, kraft och mod.
Jag vill tacka för liv och vänner och familj.
Jag vill tacka för kärlek och bekräftelse.
Jag vill tacka för mitt sammanhang och mitt hem.
Jag vill tacka för att jag fick gå med på gratisbio igår och se "Tur och retur" igår, riktigt mysig familjefilm tyckte jag, Ella Lemhagen-fan som jag är.
Jag vill tacka för en riktigt trevlig pepparkaksbakningseftermiddag/kväll i Sollentuna igår. En del av mina konstverk klarade sig; pepparkaks-stor-stark tex och "giraffen som gömde sig bakom julgranen"-pepparkakan, Sagan om ringen-Sam täckt av glasyr och non stop, "The madonna with the big boobies"-pepparkakan. Fint. Tack för det!
Jag är också tacksam för att alla bevis på den där groteskt perversa pepparkaksscenen med elefanten och julgrisen smulades föralltid och inga bevis återstår.
