Linda-rektangeln

Ni har förmodligen hört talas om djävulstriangeln, men det är inte i den jag försvunnit utan det är i Lindarektangeln. Alla människor har väl nån hang-up eller ett tankesystem som ibland överbevisas och får omprövas och återuppbyggas med nya aspekter inräknade.

Nu e jag ju ingen ingenjör, men... jag försöker ändå med mina humaniora-vindlingar beräkna en viss hållfasthetslära. Med måttliga resultat. Men även måttliga resultat är resultat.

Jag tror att det är så här:

Jag vill ha frihet. Frihet att vara som jag är. Frihet att göra vad jag vill göra. Frihet att obegränsat leva. Ja, ni förstår säkert.

Frihet har en en parallel i ansvar. Om jag har ett val så finns det en konsekvens av vad jag väljer och även av vad jag tappert försöker slinka undan att ta ställning till. Och den konsekvensen får jag ta ansvar för.

Att ta på mig ansvar är inte min grej riktigt. Jag tycker inte att det är kul. Det är härligt att vara betrodd och allt det där. Men ansvar ger mig nästan panik. Det kanske finns andra sätt att hantera ansvar, men jag har ännu inte lärt mig dem.

I vilket fall gör detta mitt förhållande till ansvar att jag vill veta vad valet innebär. Jag vill veta att jag väljer rätt och jag vill veta att jag förstått konsekvenserna och att de för mig till bekräftelse av åsikten att jag lever i den bästa av världar. Jag försöker helt enkelt ha kontroll på läget.

Här mellan ansvaret och kontrollbehovet har jag fastnat. Har nog suttit här och dinglat, tappert men ångestfyllt, i typ 10-15 år. Jag kan inte säga att det är så där sjusärdeles bekvämt. Men min främsta invändning är att det inte är ett dugg KUL.

Så hur sluter jag cirkeln och går vidare. Jag kommer inte runt ansvaret om jag vill nå till friheten. Jag måste hitta en väg mellan kontroll och frihet.

Och jag tror att det handlar om att släppa kontrollen
och känna ...
... ja, hur formulerar man det? tillit/flow?

Det känns läskigt om det nu är så att jag är på väg att bryta en trend och gå vidare, men också härligt att se ljuset och vandra mot friheten. "Segerrus-och 10 000-vita-duvor"-känslan infinner sig.

Och jag undrar om man kan göra om den här rektangeln till ett binärt system så att man slipper fastna på fel ställe i den igen. Jag fastnar hellre i tilliten och friheten. Tilliten till att jag är kapabel att göra gott i friheten.

Låt mig vila här.