Linda Luther

Ja rubriken låter väl som namnet på nån sämre porrfilm, men nu var det inte det jag hade i åtanke. Jag undrar mest bara varför jag har så hysteriska förväntningar på mig. Jag har nu suttit i två dagar och plockat och sorterat och slängt. Något som jag vet att jag å ena sidan trivs med (sorterandet) å andra sidan har svårt för (slängandet). Och att det är sådant som tar tid. Så som det ofta gör när man försöker göra något grundligt och bra.

Så varför kan det inte bara vara bra att jag gör det! Det är ju fantastiskt!! Här blir saker gjorda som jag skjutit på i månader och de stora effektivitetskäpphästarna är med i leken:
1. GÖR DET NU
2. SORTERA ALDRIG SAMMA PAPPER MER ÄN EN GÅNG

Jag har visserligen troligen lagt samma papper åt sidan ett 50-tal gånger, men de här två dagarna har jag gjort mig av med dem på rätt plats direkt vilken skulle kunna utmynna i lovord och jubelsång. Men icke.

Idag var tanken att om jag bara klär i mig nått kontorsstrikt så kommer jag att kunna städa och rensa effektivare. En god tanke. Kanske. Bara det att jag alltid skjuter sådana här saker i sank. Ju större ambitioner desto tyngre artilleri.

Ambitionen som rådde inför julledigheten var att under tre veckor avverka 2 gamla insändningsuppgifter och 5p läskurs ihop med att hinna slappa, umgås, städa källaren och klädkammaren och hemmet.
Stora ambitioner alltså.... lånades helt följdriktigt efter mina egna bångstyriga levnadslagar en Harry Potter-bok på nästan 800-sidor engelska.

Är själva tanken med att piska sig till döds i effektivitetens tröstlöshet över huvud taget meningsfull? Det där lyckade livet som man skall ha efteråt - vad är det för nått egentligen? Kan det inte bara få vara så här?

Nähä, tydligen inte Linda Luther kan bara vara antingen eller.
Linda Luther eller Linda Looser.

Linda Livsglad!! HoHO!!! Var e du!!!!!!!!!!!??

Hon hade foten i en potta
Å kunde inte komma loss!