Jag är rätt! Världen är fel! (typ)

Nu har jag gjort ännu ett test och jag kan nu stolt säga att jag både vet vad jag håller på med OCH tycker att det är kul.

Alla rätt på ett test så här på morgonkvisten är ju inte heller fel!

Inte för att det hjälper helt, men i alla fall lite vad jag behövde för att byta humör/stämning efter att ha läst tidningen på morgonen och fällt tårar över de spår som den mördade taxichafförens mördare lämnar i världen. Vilka friheter en del tar sig på allas vår bekostnas då det är vår världsbild som förändras.

Det hände inte långt från där jag bor, men det är inte det. Tänk att få sin pappa mördad så här före jul och en vecka före hans födelsedag. Jag föreställer mig paket och presenter som man inte vet vad man skall göra med nu och en planerad fyrtioårsfest som får ställas in. Tänk att ringa de samtalen. Tänk att slänga eller lämna tillbaka de presenterna...

Och så den 10-åriga pojke som försökte hjälpa den blödande mannen... Vad hade jag gjort om jag var tio och en skjuten man ringde på dörren när jag var ensam hemma. Vilken situation, vilket minne att bära med sig - vilken chock.

Jag vill verkligen inte att världen skall vara sådan.

På något sätt behöver man finna en ödmjukhet i att det kan hända mig eller någon jag känner UTAN att för den sakens skull knäckas av det och uppleva världen som en hotfull plats där man måste bygga upp murar... Det är en konst. En levnadskonst.