I högen

Ligger en artikel som jag inte bara ville läsa utan också ha kvar i minnet på nått sätt. Nu tänker jag slänga artikeln, men innan jag gör det skall jag lägga in tankegången här så att den inte försvinner.

I svenskan 2003-11-28 recenserade Ola Sigurdson Slavoj Zizeks bok "The Puppet and the Dwarf: The perverse Core of Christianity".

Här skrivs bland annat att det inte finns någon objektiv mening med historien "... ingen 'Andre' som garanterar den lyckliga utgången av våra liv och handlingar. När Kristus, strax innan han dör på korset, upphäver sitt rop 'Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?' innebär detta att hoppet om att det skulle finnas en 'Gud' som har övergivit oss försvinner för gott. (...)... Zizeks budskap i ett nötskal blir alltså att till skillnad från de flesta humanismer och marxismer är det bara kristendomen som förmår bli genuint ateistisk och materialistisk. Endast kristendomen förmår befria oss från all dold religion, eftersom här uppenbaras 'Guds' impotens på korset. Nu är frälsningen endast och allena upp till oss själva."

Jag blir lite sugen på att läsa denna bok inte bara för att den beskrivs som provocerande, utan för att det väcker tankar om vad detta med Gud kan tänkas handla om. Jag tror inte automatiskt att något inte finns bara för att det inte kan skydda mig från livet eller mina egna val. Men nu när jag plockar fram och läser artikeln igen så måste jag säga att det är bilden som fångat mig mest. En målning av Jonathan Hayward (som jag gärna skulle länka till om jag hittade den nånstans) som visar Jesus på korset uppifrån, då han med ansiktet mot himmelen skriker ut sin förtvivlan.

Man ser att han mår för jävligt - så där som man bara gör när man inte lyckas känna eller tro vare sig på hoppet eller på kärleken. Det som en del kallar Gud.