Flimmer-fadern

Pappa flimrar vidare men är hemma igen. De har pumpat in medicin och försökt med en elkonvertering utan att hjärtflimret gett med sig. Så ny chans till elkonvertering på onsdag och pappa är hemma igen sen igår kväll.
Vid gott mod.

Många turer är det.
Mycket känslor är det.
Och det finns inga bättre alternativ.
Nu hoppas vi bara på att få ses i jul och det var en fröjd att höra att han faktiskt kvittrade i luren. Jag blir så rädd när jag hör den där matta rösten som han har ibland när flimret har gjort honom utslagen.

Min pappa är hopplös ibland - precis som jag - och världens världens bästa.