En dag i livet

Tyst och tomt.
Kontrast som värker i väggarna.
Luft som andas ut.
Och som andas in igen i nån vilja att utbreda sig över tomheten.

Alla hemma hos sig välbehållna.

Jag pratade med en god vän i telefon som bor i närheten av sin familj och ser dem dagligen och jag som alltid tänkt att DET skulle knäcka mig, insåg av vad han berättade att han aldrig behöver umgås mer än en timme i taget. Aldrig får en vecka i Norén-anda att intressera sig för eller ojja sig över. Då jag undrat hur folk levde så nära förr, så kanske den motsatta frågan är berättigad nu; hur mår vi av att bo så långt ifrån varandra?

De flyttade dock från sina föräldrar båda två. Så de kan väl den här känslan.

Och jag kan känslan av att inte kunna träffa mormor och farmor så ofta. Skulle vilja ge mina barn en större närhet. Men jag har ju inte ens gett dem liv ännu, så det återstår väl att se vad som händer i framtiden.

Den här dan blir i alla fall inga barn gjorda. Men det innebär inte att det inte varit en utomordentligt skön dag.

Familjen åkte vid 8-snåret och efter det har jag tagit en rejäl promenad och den övriga dagen har jag legat under täcket med Harry Potter som sällskap. Förutom två pauser för telefonsamtal. Och nu skall jag börja laga middagen som jag bjudit grannen på och sen är det Robinson. Ibland skall det liksom bara få lov att vara jullov.