Balanser

Det är svårt att finna balanser.
I sakens natur ligger kanske det att man aldrig kan stå still eller hålla en linje och med det alltid vara i balans. Det gäller att parera och tillåta svängningar utan att få panik.

Pappa är på sjukhus igen, hjärtflimmer igen.
Det är nästan så att jag blir van.
Inte tror att det är allvarligt.
Men det är fruktansvärt fruktansvärt fruktansvärt.

Jag vill att min älskade älskade pappa far skall leva föralltid.
Det är så mycket som jag ännu inte fått ge honom.
Så mycket kärlek som inte är återgäldad.

Men också lite ett led i pappas väg att finna balanser.
Han har minskat på medicinen och nöjt konstaterat att han återvunnit sin tankevärd och sitt känsloliv. Han har kännt sig klar och levande. Han satt och jobbade (forskar inom naturvetenskap, så ett block, en penna och ett klart huvud är vad som fodras) en sväng i torsdagskväll innan flimret kom. Först en liten sväng och sedan på morgonen igen igår och då höll det i sig så att han har varit inlagd över natten.

Att fungera som man vill eller leva. Självklart vill man söka en balans där man kan få dem båda. Och så sitter jag här i mitt liv och tycker att det är självklart med hälsa, tankekraft och liv. Det finns inget självklart.

Allt är värt ödmjukhet och tacksamhet.