Ålderstecken

Jaha, då är det bevisat. Jag är inte tonåring längre. För visst måste det väl vara nån form av ålderstecken (eller tecken på mognad) att det inte känns så kul att chocka mamma längre?

Chockade henne nyss och det känns mest bara blä.
Varför? Varför är det inte roligt att spela på hennes oro för mig längre?

Kanske för att jag vet att den finns nu.
Kanske för att den är ömsesidig.
Kanske för att det är okej nu att det gör ont att förvärra för någon som faktiskt genuint bryr sig om mig. För att jag vill vara i den kärleken och vara tydlig med att den är betyder mycket för mig och är besvarad.

Men vi skrattade en hel del under telefonsamtalet också så jag skall väl inte sitta här och gro igen av dåligt samvete eller åldersskrynklor.