Tro inte på allt du tänker...

Ibland är man plötsligt där igen.
Man vill gå med steg som HÖRS och axlar tydligt hängande och när man kommer fram till köket så skall mamma eller pappa stå där och greja med nått och man säger: "Maaaaaaaaaammmmmmaaaaaaaaaaaa, jag har inget att gööööööööööööööööööööööööööööööööööööraaaaaaaaaaaaaaa", medan man låter huvudet falla bakåt, rynkar näsan och plutar med underläppen.

Och ingen förälder kan förstå detta tillstånd. Och när jag ikväll plötsligt varit där så kan jag också konstatera att det helt saknar saklig grund. Men det har bara varit synd om mig ikväll på nått sätt.

Mormor skulle varit här och sagt sitt:
"Sol ute, sol inne
Sol i hjärta och sol i sinne
Ååååååååå, vad det lyser! "

Jag skulle bara behöva skratta bort det.
Och jag tror att jag gjorde det bästa jag kunde.
Jag diskade bort det. Och ja, dansade lite också. 80-tals-musik GÅR inte att sura till, BARA att känna sig glittrig, aprikos, tajt och vacker till.

Skulle förstås ha gått ut en sväng, men jag vågar inte bli mer förkyld för det har jag inte tid med helt enkelt.

Så fann jag följande citat, som jag tror jag skall brodera en väggbonad med:
"Sitt så litet som möjligt! Lägg ingen vikt vid någon tanke som inte föds utomhus medan du rör dig fritt! " Det lär komma från Nietzsche och jag tror att det ligger förtvivlat mycket i det. Och det är skrämmande vilken vikt vi lägger just vid tankar som stillasittande människor producerar tillsammans. Tänk om medlingar, förhandlingar, verksamhetsplanering, handlingsplaner och budgetarbete skedde i promenadform. Tänk om världen skulle se annorlunda ut då?

Men mest av allt. Lägg ner Sverige på vintern! Låt oss vara ute och få det fjös till dagsljus vi kan på dagarna och låt oss bara pyssla, mysa och komma ikapp oss på kvällarna.

Men fäst ingen vikt vi detta. Jag tänkte det mesta av det sittande! :)