Träd som är

Har gått till jobbet längs min sjö och haft freestyle med antistress-kasett i öronen. Och jag förundrades över träden längs min väg.

Inte ett enda av dem hojtade:

Se vad jag kan - och headbangade
Ooooooooo-o-o-o-oooooooooo!!
Jag e e en bjö-örk se vad mycket energi jag har!

Inte en enda sa:
Jag har varit på en kurs i personlig utveckling och jag känner mig sååååååå mycket mer hel som björk nu!

Alla träden bara stod där och var.
Troget.
Självklart.
Följsamt.

Levande, men inte som kick.
Som varande
Som är

Inte ett enda träd sa att livet KRÄVER en fjäderboa och en paljettklänning.
Inte ett enda träd sa att livet skall vara roligt, bäst att skoja till det och göra MER av det.
Inte en enda sa sig ha en ambitionen. Alla bara var.
Ingen pratade i stora ord om att sikta mot stjärnorna och nå trätopparna, alla verkade liksom lugna i nuet och i "jag växer vidare här".
Inte en enda sa vad den hade för mål, alla bara verkade tillåta sig att växa i sin egen takt efter sina förutsättningar. Alla stod där och sa "Här står jag och duger"

Inte en enda verkade ha missuppfattat livet på samma sätt som jag.