Tekniken utvecklar inte människan

För ett tag sedan traskade jag förbi Stureplan och den stora 3-satsningen på hörnet där. I butiken fanns stora skärmar där man fick se hur FANTASTISKT det är att man kan SE varandra samtidigt som man pratar. Och detta illustrerades med människor som verkade leka "sten, sax, påse" per telefon.

Kan man inte helt enkelt hålla käften om man inte har något att säga (kommer kanske inte från rätt person, men ändå)?? På något sätt tyder det väl på en stark ångest över sin egen ensamhet och ett sätt att se sig som en ö i ingenstans när man känner att man måste ringa upp nån om så bara för att ägna en halvtimme åt "sten, sax, påse".

Visserligen har detta med bildtelefon lockat ända sedan min första anblick av Hedvigs bildtelefon i "Från A till Ö", men ändå. Sten, sax, påse kan inte vara meningsfullt att betala pengar för. Det är ju den mest lätttillgängliga och tidsfördrivande leken i världen, förevigt förknippad med lillebror och bilsemester. Vore det inte roligare att leka det med en främling på t-banan om nu själva leken skulle få ett genombrott i hipp-faktor igen(?)?

Men det är ju som sagt inte så att tekniken utvecklar människan, utan tvärtom är det människan som utvecklar tekniken. För att det är så mycket behändigare på olika sätt, inte bara att leka "sten, sax, påse" utan också för allvarligare saker som i det här exemplet hämtat från vissteduatt.se :

" I Malaysia har en religiös domstol just fastslagit att det gick helt rätt till när en man nyligen begärde skilsmässa från sin fru via SMS."

All denna teknik för att kommunicera. I love it, men allvarligt talat förbättrade möjligheter är inte samma sak som förbättrad förmåga. Tekniken utvecklar inte människan, det måste vi göra själva.

Om vi inte kan komma på nån mackapär som...