Lita på känslan?

Nu sitter jag i den här sitsen igen.
Oförmögen att lita på min känsla och ta ansvar för min situation.

Jag tror att jag är sjuk.
Men sitter ändå på jobbet.

Jag vågar inte ens säga rakt ut att jag ÄR sjuk.
Trots att halsen gör ont, jag rosslar till i hosthalsen med jämna mellanrum så att det känns som om en rad beståndsdelar rör på sig i den regionen. Jag har ett huvud som inte kan tänka klart. Gör lite småont. Kan inte ens tänka tanken på att göra något mer fysiskt för jag känner mig matt och färdig och andfådd innan jag ens försökt. Jag är inte feberklibbig, men känner mig ändå så där ofräsch i sätt och sinne. Jag gör inte så särskilt bra jobb, men kan jag verkligen säga att jag är sjuk?

Jag vill bara ringa mamma och be om råd för att jag vet att hon skulle säga att det låter sm en bra idé att gå hem. Lite orolig blick. Har du någon medicin hemma?
- Ja mamma jag har tagit både rinexin och noskapin idag!
- Det låter bra, min kära dotter, men du får tänka på att ta det lugnt, sova mycket, dricka mycket vatten och så där. Gå du hem!

Här på jobbet har jag fått tipset att dricka mycket whiskey, med argumentet att det i alla fall är roligare att vara sjuk då. Jag får se. Jag skall våga vara sjuk. Snart går jag hem.

Är jag en smitare?
Är det fusk?
Skulle jag VERKLIGEN inte kunna jobba hela dan?

Helst vill jag att folk skall se att jag är döende och ringa efter ambulans innan jag går hem. Jag vet inte om det är så friskt!