Jävligt oberoende

Idag har jag köpt glödlampor så att jag har ett litet förråd
och bytt ut en som var trasig.
Jag behöver ingen annan människa.
Jag är väldligt oberoende.

Och jag längtar såå efter att få lov att behöva nån igen.
Det hade varit gott.

Så märkligt det där att det skall låta fult och klängigt att behöva någon annan människa när vi alla vill känna oss behövda och få att ha en mening för någon annan människa.

Läste om Göran Rosenbergs nya bok där han är kritisk till vår tids anda kring självförverkligande och individualitet. Blir nyfiken på att läsa den.

Läste om kvinnofrid i en informationsbilaga till tidningen och det stod att det inte var någons ensak när någon blir slagen.

Och jag känner det starkt som en övertygelse inom mig. Ingenting är någonsin någons ensak. Visst finns det saker och ting som bara man själv kan ta tag i och lösa, men det är inte någonsin fel att bry sig.

Att bry sig för mycket är en fråga om vart man prioriterar att lägga sin energi.
Att andra tycker att någon lägger näsan i blöt är deras sätt att säga att de inte vill se eller ta tag i sin situation, i alla fall inte på samma sätt som den näsblötande skulle göra. Eller i samma ögonblick.

Och den som blötlägger sin snok i imponerande omfattning kan man väl misstänka flyr från sin egen byk, så man får styra kranen rätt emellanåt när man går för långt.

Vad som är rätt eller fel för någon annan kan vi aldrig med säkerhet veta.
Men att öppna oss för varandra som medmänniskor, tror jag, gör att vi kan lösa oändligt mycket mer än vad vi kan åstadkomma med murar. Och på så sätt skulle vi kunna frilägga en massa energi som mänskligheten skulle kunna använda till något bättre än idag. Vi är kreativa varelser. Det är den bakomliggande känslan som påverkar vad vi skapar.

Vi kan vara oerhört kreativa i destruktiva syften (man minns ju Hassan-sketschen om det räknas som mord om man råkar göra en ledstång strömförande, om vi inte vill hitta exemplen inom vapenindustrin förstås) och/eller kreativa i att ordna överraskningspartyn för varandra. Välj vart du vill lägga din energi!!

Men jag tror att man skall vara medveten om att vi också påverkas av var andra lägger sitt krut. Och därför tror jag att det är gott att kliva in mer i situationer och säga sanningar till varandra. Sanningen är mer förlösande än något annat. Och vi har alla tillgång till den!

We're in this together!!

Vi kan samarbeta på livets Robinson-ö eller förgöra varandra.
Vi har total potential i det mest grundläggande.

(Och i det sammanhanget kan jag inte låta bli att inskjuta att "Flugornas Herre" är en bra bok).