Ja, jag erkänner!

Jag har sovit på saken och dessutom låtit det gå ett par extra timmar, så det är genomtänkt. Tiden inne att komma ut, ta ställning och erkänna. So here it comes:

Min ambition är att se VARJE tänkbart avsnitt av Robinson den här säsongen.

Jag vill sitta i tv-soffan och skälla på folk som beter sig som jag, om jag har tur, själv skulle gjort i samma situation. Jag vill kanalisera alla mina egna tillkortakommanden och få utlopp för all frustration.

Det har hänt att jag sagt dumma saker och om man vill klippa ut saker ur sammanhanget så är vi alla potentiella "bra tv"-personer. Men det är ändå underbart att kommentera deras kommentarer. Se deras reaktioner, försöka utyda tankar och känslor och röster.

Och hur fan kan man vara så dum att man ger sig in i ett sådant här tv-program om man är rädd för ohygienisk mat? Jag bara undrar. Även om man inte helt kan föreställa sig allt så kan man ju med en begränsad research i förväg ta reda på att det INTE finns diskmaskiner, inte kylskåp, inte oändligt med sötvatten, inte diskmedel och inte vakuumförpackad mat inom bästföredatum.

Om jag är en Robinson-wannabe?
Nja, jag tror inte att det skulle gynna min mjuka image. Med tanke på hur jävlig jag själv blir när min blodsockerhalt sjunker så gör jag mig nog bäst i tv-soffan...

Om man inte vill ha in en tunnelseende egocentrisk oempatisk argbigga, förstås. Det hade iofs kunnat bli "Bra tv", men jag tror inte att jag har lust att vara kvinnan som gav egoismen ett ansikte. Jag tror att jag bara skulle tänka på mig själv i alla sammanhang och sedan sitta vid biktkameran och gråta över hur ensamt det är... :) Och på så sätt även ge det patetiska ett ansikte.

Alternativt hålla en jättelåg profil och vara frustrerad och rädd hela tiden eftersom ingen är att lita på då alla spelar spel, medan jag vill vara sams och sjunga "We shall overcome" och visa att människan är i grunden god. Och de taggade skulle hata mig och jag skulle hata dem för hade jag bara varit bättre så skulle jag också vilja vara bäst. Men nu får jag sitta där och sjunga för det är den alternativa lösningen på vad de icke-fittest kan göra medan de andra survives.

Yiiiiiiiiha, men spelar det nån roll vad man blir känd FÖR, tänk vad mycket jag skulle kunna uppnå om jag bara fick lite uppmärksamhet... Öhhh, som att vara typ gästbartender...