Hur e re möjligt?

Jag frågar mig gång på gång: Hur e re möjligt?

Det verkar faktiskt som att jag är skapt utan en enda övernaturlig superförmåga. Jag antar att detta inte hänt någon annan än mig och jag vill bara säga att jag tycker att det är orättvist och oschysst på alla sätt och vis.

Varje gång som jag tror att jag kommer på något som jag är riktigt övernaturligt, nästan läskigt bra på, så slutar jag vara det. Det är som om det inte räckte att ha förmågan, man måste också träna på den så att man kan kontrollera den och använda den just i det ögonblick som den var avsedd för.

Jag tycker att det är jätteirriterande att jag inte ens vet vad det är jag skall öva på. När det där ögonblicket kommer då just min förmåga skulle behövts - om jag haft nån (ok ok, jag erkänner att jag inte helt gett upp hoppet) - så kommer jag bara stå där och ögonblicket går mig förbi. Ja, inte bara mig - utan hela mänskligheten. För det är ju oftast så med de där superförmågorna att få har samma och därför är alla beroende av den som har en förmåga som går att använda i ett specifikt rädda-världen-ögonblick.

Så varför i hela fridens namn skulle jag över huvud taget vilja att världen var beroende av mig? Jag menar en dag som denna. Totalt grå och så kommer man hem från jobbet, på tok för hungrig. Blir på tok för jättejättemätt. Och med den här känslan i kroppen och lite förkylning kvar och sådär, inte sjutton har jag nån lust att rädda världen just nu i vilket fall.

Låt den va!
Den e lika medioker som ja'!

Och med det sagt så kan man ju förstå varför jag inte fått nån superförmåga, jag är helt enkelt inte tillräckligt pålitlig när det gäller och därför inte värd att vara utvald.

Det behövs ju i regel också en himla massa statister och kanonmat om det skulle bli nån sådan där rädda-världen-slutstrid och där kan jag ju fylla en funktion. En enkel, men ack så nödvändig, för att man skall förstå hur ALLVARLIGT det här hotet var. Min medelmåttighet kommer alltså att hjälpa någon annan att bli hjälteförklarad. Hoppas han eller hon skickar tackkort eller varför inte sätta upp nån sådan där fin sten nånstans:

Till minne av
Linda
som förlorade livet
medan alla andra räddade världen.

ps
E det sådant här som kallas höstdeppighet?
Har ju inte sett solen på 4 dagar, finns den fortfarande?