Felprogrammerad

Det är INTE tanken som räknas.
Det är INTE självklart att någon ser och bekräftar dig för att du försöker och att du menar väl.

Det ÄR så att man MÅSTE göra sig själv tydlig för världen.

Här sitter jag och förstår och känner igen känslan hos en som kallats mähä och som faktiskt är det. För på något sätt spelar ingenting annat någon roll. Det är hur man agerar som är det verkliga.

Hur realistiskt man ser på sig själv och sin insats, sin förmåga och sin kompetens avgör vilka situationer man försätter sig själv i. Och också den situation man sätter andra i.

Och man kan inte begära att andra skall ha överinseende.
Ingen skall behöva ta bråte för att jag mår dåligt över att jag inte kännt mig själv tillräckligt bra för att vara tydlig.

Det spelar ingen roll om jag är duktig eller ej.
Om jag har goda skolbetyg eller inte.
Om jag klarar allt eller inget.

Det viktiga är att jag ärligt kan se andra människor i ögonen och säga.
Detta kan jag, men detta kan jag inte.
Så här bra är jag, men inte en centimeter bättre.

Det är skönt.
Allt jag behöver veta är vad jag kan, vad jag vill och vad jag är.
Lätt som en plätt. :)